Mejlen i en flik. Musiken i en annan. En stream i en tredje, begravd bakom tolv till som du tänkte stänga. Och resten hamnade aldrig i webbläsaren över huvud taget: en musikspelare, en chattklient, en anteckningsapp, alla med sitt eget fönster någonstans i högen.

Inget av det är svårt att kolla. Det ligger bara aldrig på samma ställe två gånger, så varje koll kostar lite uppmärksamhet, och det summerar sig över en dag.

En yta i din webbläsare, byggd av widgets: mejl, kalender, att-göra, anteckningar, musik och väder, för att nämna några. Du väljer vilka du vill ha, och hur helheten ser ut.

Vad den blir är upp till dig. Fyll den med uppgifter, vanor och en kalender så har du byggt dig en arbetsdashboard. Fyll den med radio, en långsam levande bakgrund och ett bra foto så har du byggt dig en lugn plats att sitta på. Ingenting i TinyWeb knuffar dig mot att vara produktiv, den ger dig bara ytan och håller sig sedan undan.

Och genom allt detta lever ett litet husdjur på skärmen, drivet av Claude, som pratar och hjälper till med småsaker medan du jobbar.

Allt på skärmen är en widget som renderas från samma kärna: ett gemensamt kontrakt för hur en widget monteras, ändrar storlek och avgör hur mycket den visar vid sin nuvarande storlek. Att lägga till en ny integration innebär att skriva en widget, inte att bygga om hela dashboarden.

Integrationerna körs via varje tjänsts egen OAuth-inloggning, så att tokens hålls begränsade och kan återkallas och TinyWeb aldrig hanterar ett lösenord. Layouter och tema sparas per användare, och husdjuret drivs av Anthropic Claude API.

Den är för närvarande i privat beta med en liten grupp testare medan widgetsystemet och integrationerna finslipas.